en historia om en flicka med en panikattack

 
Denna historia är på hittad men har sann information om hur de flesta panikattacker fungerar!
denna flicka levde med panikångest, hon hade fått massor av hjälp och tips under hela sitt liv och hon vill absolut inte drabbas av panikattackerna som får henne att må skit så självklart har hon tagit emot alla hjälp och alla tips hon fått. Hon är en helt vanlig tjej och just idag är hon påväg till skolan. Hon tänker inte på något speciellt utan ser allt som en helt vanlig Dag. När hon kommer fram sättet hon sig på sin plats och tar kontakt med sin lärare. Dom pratar lite och från att hon igår hade fått positiva betyg till att hon idag har fått ett besked om att hon måste göra ett omprov på provet hon kämpat med i en evighet för att få godkänt på, läraren lämnar henne och tårarna växer i flickan ögon. Hon är besviken på sig själv son blev så glad igår för sitt godkända betyg för om hon hade skitit i att bli glad hade hon inte bbehövt bli så besviken nu, hon är arg på läraren som förklarade för henne igår Hur bra allt var men visar idag att hon inte alls är godkänd, hon skäms för att hon blir så förkrossad för en bokstav på ett papper så hon försöker hålla tillbaka tårarna så mycket som möjligt så hon inte ska börja snyfta så folk frågar vad de är, så hon får slippa förklara och skämmas ännu mer. Tårarna som hon håller inne bildar en klump i halsen på henne, den gör ont, de spränger av smärta i halsen både när hon sväljer, pratar och andas när lektionen är slut skyndar hon sig hem och när hon kommer hem hinner hon inte mer än att komma innanför dörren så faller hon ihop på golvet i fosterställning och hyperventilerar och gråter hysteriskt. Hon mår illa och känner sig yr och klumpen som bildat ett tryck i halsen får henne att tro att hon ska kvävas, hon spänner alla kroppens muskler, antingen för att hålla i sig så hon inte flyger iväg in i panikattacken ännu mer eller kanska till och Med för hon tror att hon kommer dö om hon inte håller sig kvar i livet. Hon skakar pågrund av alla de spända mumusklerna hennes hjärna skriker åt henne att andas lugnt och ta kontrollen över sin egen kropp och slappna av. De är som att hennes hjärna pratar med henne men den har ingen makt över vad kroppen gör. De snurrar runt en massa tankar i huvudet på flickan och hon tänker så fort så hon knappt själv hänger med, allt är så rörigt och allt går så fort att hon tror golvet under henne ska spricka och att hon ska ramla ner i de.
När ångesten börjar av ta är hon trött och orkar knappt stå upp men hon ställer sig iaf och klär av sig skorna och jackan och går in på sitt rum och börjar fundera på varför hon upplevde de hon nyss upplevde jag menar de handlade ju bara om ett negativt skol besked. Hom leker med tankarna och tänker att de kan inte varit bara lärarens ord som ffick hennes reaktion så enorm och täbker psykotiska tankar om att de måste stå någon osynlig gubbe vid min sida och dra ner mig i rädslorna som kommer när panikångesten växer så enormt. På så få sekunder. Hon lägger sig i sängen och somnar och hoppas på att aldrig igen behöva uppleva detta. 
 
 
Så vad hände egentligen? Varför fick hon svårt att andas, jo för hon höll tårarna inne och lät allt explodera som en bomb i hennes ensamhet utan någon som kunde hjälpa henne. Varför började hon må illa och bli yr? För hon hyperventilerade. Och varför blev allt så mmycket värre för varige sekund som gick? Jo för att hennes reaktioner som kroppen utgav gav henne "bieffekter" och ingen kunde hjälpa henne att bryta den onda cirkeln utan de var bara för henne att vänta tills kroppen inte orkade mer och la av utav sig själv. Det leder till att hon bestämmer sig för att inte utsätta sig fle detta igen så hon slipper få en panik attack igen men när de gäller skolan är ju de väledigt dåligt eftersom hon då alltså inte längre vågar bli glad när hon får godkänt resultat och kanske därför tycker de är bättre om hon inte längre försöker få godkänt eftersom då lägger hon så mycket energi på någonting som får heinne att må dåligt så hon väljer även bort att plugga. Om samhällets befolkning kunde se att panikångest är ett problem och inget larvigt skit så kanske hon skulle skitItalien i att hålla tillbaka och kanske kunnat fått hjälp istället och då hade hon inte blivit rädd för prov och dåliga besked eller för att bli glad. 
Tänk på de... 

Kommentera här: