en del dagar känns livet som en sorglig drama film vilket jag absolut inte gillar. jag gillar inte när livet är som en film speciellt inte en sorglig film. jag och mamma låg och tittade på ghost whisperer och någonting sa mig att de var en väldigt tråkig energi runt oss så jag blev ganska ledsen av de och när jag skulle dra för gardinerna i mitt sov rum så fastnade blicken på spegel bilden som jag fick syn på, idag vet jag vem jag är de gjorde jag inte för ett halv år sen idag kan jag möta min blick och känna att den vill mig väl och är min vän och inte min fiende som ständigt trycker ner mig, men någonting störde mig trots de.. mina ögon hade tårar som ingen annan än jag kunde se, jag tittade på stjärnorna och önskade att mormor och morfar och alla änglar där uppe kunde hjälpa mig att få allting bra. jag har de super bra och jag mår bra för jag vet att jag är vän med mig själv men allting runt om kring känner jag fortfarande inte igen och jag passar nog fortfarande inte in i de, jag har min mamma mina bröder lilla wilda jag har laddy och några underbara vänner så jag menar inte att allt är shit utan mer att så mycket runt om mig gör mig ledsen och jag önskar med hela min kropp och själ att allt detta löser sig snart och jag hoppas att de en dag kan bli som i en dröm där alla mår bra och man slipper på verkar av alla som är ledsna som man önskade man kunde hjälpa men som man sällan lyckas hjälpa.
