Älskade Mormor
Älskade mormor, jag älskar dig så mycket och efter meditationen som någon tjej gjorde över facebook på mamma idag när du kom upp i bilden och allt blev så känslosamt så kom jag verkligen på hur mycket jag igentligen saknar dig. När jag fick veta att du var sjuk och låg där på sjukhuset och var så smal och snurrig och allt som var så gjorde de så ont i mig, de kändes som om hela halsen skulle spricka av klumpen av gråt som växte och som om hela jag skulle förlora mig själv i en hysterisk panik som kröp sig fram och försökte ta över mig medan jag samtidigt försökte bressa borten och visa dig mitt glad jag under din sista tid på jorden. Jag klarade inte av de och ville bara bort där ifrån så förlåt så otroligt mycket att jag satte mig väntrumet och bara ville åka hem istället för att ha tåla mod och lyssna på doktorn som flera timmar på sig att komma och bäretta vart du skulle få ett rum, förlåt för att jag inte kom på din begravning och förlåt för allt som jag gjorde fel. Jag vet att jag skulle låtit mig gråta i din famn och gråta hela bil resan till din begravning och hela natten i ditt hus och hela vägen hem, men jag klarade inte av de och blev i stället kort och gömde därför alla tårar genom att undvika allt de som var jobbigt... Jag saknar dig så otroligt mycket att tårarna just nu bara vägrar att sluta droppa så hela jag börjar bli blöt. Jag vet att jag idag bara fick höra posetiva saker, om att du mådde bra, var glad, var en kärlekstornado osv men jag gråter inte för att du har de bra jag är super glad att du har du bra och att du finns hos oss men jag gråter för att jag saknar det som var fysiskt för mig te.x dom gångerna du kramade om mig och jag drog in den där speciela doften som bara påminner om dig, dom gångerna vi pratade om min dröm om att bo på en gård med egna hästar och alla gångerna som jag och mina bröder väckte dig för du snarkade så vi inte kunde sova, jag saknar att sitta i eran trappa och bara njuta av lugnet som du spred över hela familjen när vi kom till dig. Jag saknar värkligen allt med dig. För några dagar sedan köpte mamma en påse bilar men jag ville inte ha mer än en godisbil för när dom inte kom från dig var de inte ens gott att äta dom. nu börjar tårarna äntligen trappas ner lite men de gör fortfarande ont i bröstet av tomheten som jag känner, jag känner din närhet och de är jag otroligt glad för för att de har jag inte gjort innan den här dagen men jag känner tomhet för mina fysiska uppleverser när du fanns vid livet. jag vet att du är här eftersom jag har gåshud på hela kroppen som inte har lagt sig sen jag började gråta och jag vet de också genom att jag bara har en anorlunde känsla inom mig mot alla andra dagar. Nu ska jag lägga mig i sängen under täcket och titta på björnbröder och tända ett ljus för dig och sedan somna in i en fin skönhets sömn och jag hoppas att vi ses i min drömm men jag vill hoppas också att de bara är ett posetift möta och ingen tillbaka blick från tiden under din sjukdom. Jag älskar dig mormor glöm aldrig de och från och med i dag ska jag säga godnatt till dig varige natt. Godnatt! <3
skriven
Man tar avsked på sitt sätt. Det är inget måste att gå på begravning. Att du tänder ljus och har foton på mormor är ditt sätt att sörja och visa att du älskar och tänker. Det är helt okey. Mormor förstår och är stolt över dig ♥